ÄKTENSKAP
Av:Tina Vikor & Marcin Sedera

Ett äktenskap ska vara grundad på ro, kärlek och barmhärtighet mellan makarna.

I Guds namn, den barmhärtigaste, den nådigaste:
"Och bland hans tecken är att han skapade makar för er från er själva så att ni må finna ro hos dem och han gjorde kärlek och barmhärtighet mellan er, säkerligen i detta finns det tecken för folk som reflekterar." (Al-Quran 30:21)

Gud uppmanar mannen att vara god mot sin fru och respektera henne (4:19). Äktenskap är ett starkt förbund (4:21) och i Koranen finns många detaljer om de regler som makarna måste respektera om de ingår i äktenskap med varandra.

Urval
Troende får bara gifta sig med vissa personer, det får inte vara vissa släktingar (4:23), idoldyrkare (2:221) eller äktenskapsförbrytare (24:3). Männen avråds från att gifta sig med unga kvinnor som inte är mogna nog att ta egna beslut, men det är möjligt i särskilda fall under särskilda villkor (4:25).

Avsikter
När de gifter sig ska både mannen och kvinnan ha avsikten att vara kyska (muhsinine/muhsanat), inte otuktiga/lustfulla och inte ta till sig hemliga vänner eller älskare (4:24, 4:25, 5:5). Orden muhsinine/muhsanat kommer från verbet "ahsana" som enligt Lane's lexicon betyder att skydda, göra något otillgänglig genom antingen att man är avhållsam och underkastad Guds lagar eller att man blir otillgänglig i och med att man gifter sig.

Månggifte
I Koranen påminns vi om att en man inte kan behandla flera fruar likvärdigt, även om han verkligen anstränger sig (4:129). Månggifte är en lösning om man fruktar att man annars inte kan skapa rättvisa för föräldralösa (4:3). Gud avråder dock män från att gifta sig med flera kvinnor om de fruktar att de inte kan behandla dem likvärdigt. Det kan finnas situationer där det kan vara bra med månggifte, och det är inte förbjudet, men hänsyn måste tas till hur det kommer att påverka kvinnorna. Det är inte försvarbart att göra orättvisa mot kvinnorna för att på så sätt försöka göra rättvisa mot föräldralösa. Att kvinnor ska bli rättvist behandlade inom giftermål betonas starkt i Koranen (4:19, 30:21). Den här rättigheten står även över plikten att ta hand om föräldralösa. Mannen har plikt att ge kvinnan uppmärksamhet och får inte lämna henne hängande (4:129). I Koranen uppmuntras inte månggifte för någon annan anledning än att hjälpa föräldralösa.

Att uttrycka intresse och umgänge innan giftermål
Man får vara öppen med sina avsikter att gifta sig eller hålla det för sig själv och Gud vet att man kommer att tänka på personen man vill gifta sig med eller nämna dem (2:235). Det finns olika förståelser av vers 2:235, antingen att mannen inte ska ge löften i hemlighet eller att han inte ska träffa kvinnan i hemlighet förutom om han säger rimliga eller lämpliga uttalanden (2:235). Förlovning verkar inte vara ett nödvändigt steg, men man kan lova varandra saker och då ska man iaktta sina löften (23:8).

Att göra äktenskapskontrakt
Eftersom giftermål i Koranen kallas för ett starkt kontrakt ("mithaqun ghalithun" 4:21), kan det förstås som att det är ett skriftligt kontrakt som kräver vittnen, ungefär som när man ska ta lån (2:282). Dock när Israels barn gjorde ett starkt kontrakt ("mithaqun ghalithun") med Gud så verkar det inte ha varit skriftligt (4:154). Om man vill kan man skriva ett mer detaljerat kontrakt, men villkoren som ska gälla finns i Koranen och man kan inte förhandla bort det Gud har föreskrivit. Det kan vara bra att skriva kontrakt, just för att göra det ännu mer tydligt och bindande, och för det syftet kan man ta vittnen men det är inget uttalat krav. Det kan också vara muntligt.

Man får inte fastställa äktenskapet tills det som är föreskrivet har nått sin bestämda tid (2:235), t.ex. i fall kvinnan har nyligen skilt sig eller om hennes make har nyligen gått bort. Det har att göra med att kvinnan kan vara gravid med hennes före detta man (2:228, 2:234).

Brudens arvode
Ett giftermål blir inte helt giltigt förrän mannen har gett kvinnan en obligatorisk ersättning för det som han söker att få för nytta från henne (4:24, 4:25, 5:5). Den här ersättningen är en förhandlingsfråga, men även om man gifter sig med en ung kvinna som inte är så duktig på att skydda sina intressen, påminner Gud oss att ge ett rimligt arvode (4:25). Man kan bestämma brudgåvan efter att man har skrivit äktenskapskontrakt (2:236, 2:237, 5:5), men kvinnan är inte laglig för mannen förrän han har gett henne den obligatoriska brudgåvan. Att kvinnan ska få en ersättning kanske handlar om att mannen får en stor nytta av att ha en fru och att giftermålet ska inledas med att han visar uppskattning. Anledningen till varför kvinnan ska få en ersättning vid giftermålets start kan vara att kvinnor har det oftast sämre ställt ekonomiskt och att kvinnan inte kan jobba lika mycket pga barn osv.

Det finns två ord i Koranen som brukar översättas som hemgift: ajr och saduqa. Enligt Lane's lexicon betyder båda orden hemgift. Saduqa förekommer bara i vers 4:4 och med tanke på dess rot och närbesläktade ord verkar det betyda att man ger något utan att förvänta sig en motprestation. Order ajr förekommer mycket i Koranen och syftar på en ersättning för något man har gjort. Vi vet inte vad exakt saduqa är, det kanske är en bredare kategori som innefattar hemgift, arv, osv. det vill säga sådant som kvinnor har rätt till . Saduqa och ajr kanske är två olika benämningar på samma gåva, som betonar olika aspekter av gåvan.

Ifall ajr är en kontinuerlig ersättning behöver det inte nödvändigtvist handla om pengar, utan allt där mannen delar med sig av sin egendom till kvinnan, t.ex. tak över huvudet, mat, kläder. I så fall kanske handlar vers 4:34 om att när mannen ger till kvinnan av sin egendom att han ska inte se det som att han ger något utan att få tillbaka, utan när han ger till sin fru ska han erkänna nyttan han får av henne.

Kvinnan är ekonomiskt självständig inom äktenskapet
När män och kvinnor blir mogna nog att gifta sig har de rätt att förvalta sina egna pengar (4:6). Kvinnans och mannens egendom läggs inte ihop när de gifter sig. Det här ser man tydligt i arvsreglerna där makarna ärver från varandra (4:12), vilket tyder på att var och en förvaltar sin egen egendom.

Det som kvinnan fått av mannen får han inte pressa henne att ge tillbaka, men han får acceptera det om hon ger det till honom självmant (4:4). Mannen har bara rätt att ta tillbaka det han har gett sin fru om hon har gjort ett uppenbart grovt oanständigt beteende och han får inte heller ärva från sin fru mot hennes vilja (4:19).

Finns det en hierarki mellan makarna?
Kvinnornas rättigheter i ett äktenskap motsvarar deras skyldigheter på ett rimligt sätt, samtidigt som männen har en grad (daraja) över kvinnorna (2:228). Detta kan innebära att män har mer ansvar över kvinnor än vad kvinnor har över männen.

Att män har en grad över kvinnorna innebär inte att de är bättre. Gud höjer upp vissa över andra i grader i det här livet för att testa dem med det han gett dem (6:165). I efterlivet kommer alla att få en grad utifrån sina handlingar och det kommer då att finnas mycket större ranger och större privilegier (17:21).

Gud har gett mannen vissa privilegier (4:34) och har höjt upp honom till en nivå över kvinnan och gett honom mer ansvar i relationen. De är fortfarande jämlika. Den som är mer rättfärdig är bäst i Guds ögon (49:13). Kvinnan kan fortfarande ha högre rang än mannen i andra sammanhang, det här gäller bara giftermål. Att män ska ta mer ansvar i relationen kanske har att göra med att kvinnor blir väldigt beroende av stöd under graviditet och barnets första år.

Kvinnor är odlingsmark för männen
Koranen gör en allegorisk beskrivning av kvinnan genom att säga att kvinnan är odlingsmark för mannen som han kan få barn genom (2:223). Mannen får komma till kvinnan på det sättet som han vill och förbereda för sig själv en avkomma så länge han beaktar Gud och är medveten om att han ska möta honom. Det kan inte innebära tvång eller ondska eftersom Gud har menat att det ska finnas barmhärtighet mellan makarna (30:21) och Gud tycker inte om förtryck och kränkning (3:57, 3:140). Att tolka "anna shi'tum" i vers 2:223 som att mannen kan få närma sig kvinnan närsomhelst strider mot begränsningarna som gäller när kvinnan har menstruation (2:222), samt under fastans dagar (2:187), när man är hängiven i moskéerna (2:187) och under vallfärd (2:197).

Liknelsen Gud gör mellan en kvinna och odlingsmark är intressant att reflektera över. Odlingsmark är nånting som ger liv, och om man ska ha en bra skörd måste man ta hand om den, så frön, vattna, inte trampa över det. Det är en bra liknelse för att få män att förstå hur de ska förhålla sig till sina kvinnor.

Männens roll i äktenskapet
På grund av att de fått vissa privilegier har männen plikt att hålla kvinnan i rätt tillstånd, ekonomiskt, fysiskt och med råd (4:34). Det arabiska ordet för männens plikt är "qawwam" som också förekommer i verser 4:135, 5:8 och verkar betyda "någon som upprätthåller och skyddar någonting så att det inte faller eller blir fel".

Konflikthantering inom äktenskapet
Mannens roll i en relation är att stötta/stärka/skydda kvinnan eftersom Gud har välsignat båda könen med fysiska kvalitéer som skiljer sig ifrån varandra. Gud förklarar varför han har satt större "ansvar" hos männen över kvinnorna, än kvinnorna över männen. Det är för att mannen är den som spenderar utav sin försörjning när paret ska gifta sig (4:24), och när paret går igenom en skilsmässa ska mannen försörja kvinnan när hon är gravid samt ammar barnet (65:6-7, 2:233). Anledningen varför mannen har fått det ansvaret är för de fysiska skillnaderna mellan könen snarare än dem psykiska, när en kvinna är gravid eller ammar barnet blir hennes förmåga att försörja för familjen väldigt begränsat.

När det uppstår en konflikt mellan ett par har Gud ålagt både mannen och kvinnan metoder att hantera när en av dem beter sig elakt. När kvinnan beter sig elakt eller ovänligt ska mannen ge henne råd, överge henne i sängen, och "adribuhunne" (4:34). Det är ett arabiskt ord som i Koranen har många betydelser beroende på sammanhang, bland annat: (1) presentera, (2) slå, (3) avlägsna, (4) drabba, (5) täcka, (6) resa, (7) dra sig undan, (8) separera. Traditionella översättare brukar översätta "adribuhunne" till att mannen ska slå kvinnan, men utifrån sammanhanget betyder det snarare att mannen ska separera från kvinnan som beter sig väldigt illa . Versen efter handlar om att man ska utse två domare att döma mellan paret när de är nära att separera (4:35). Att översätta det som att slå i det här sammanhanget går också emot det Gud säger i Koranen i 2:256, 24:54, 7:33 och 5:87. I verser 33:28-29 ser man att de fruar som inte ville lyda budbäraren inte blev slagna till lydnad, utan de fick älja fritt om de ville stanna och sträva för Guds sak eller sträva efter detta världsliga liv, vilket i sin tur leder till skilsmässa. Även om våra makar och barn kan vara fiender till oss uppmuntrar Gud oss att förlåta och ha överseende (64:14). Att dra sig undan eller separera går i linje med hur Gud förespråkar att vi ska hantera andra typer av dåliga beteenden, t.ex. när människor beter sig respektlöst gentemot hans uppenbarelser (4:140).

Det finns två ord i vers 4:34 som brukar översättas till att kvinnan ska vara lydig: "qanitatun" och "ata'nakum". Ordet qanitatun används i Koranen endast i sammanhanget att man är lydig till Gud och budbäraren. När det gäller ata'nakum innebär det att kvinnan ska lyda mannens rättfärdiga råd (4:34), men inte om han uppmanar henne till fel. I sådant fall ska hon uppmana till en fredlig lösning (4:128).

Om det är mannen som beter sig elakt eller ovänligt, eller om kvinnan känner sig övergiven av sin man, ska de försöka ställa saker till rätta mellan varandra. Gud uppmuntrar paret att ställa det till rätta och när de gör det ska de skydda sig själva från själviskhet/ego (4:128). Kvinnan har också en roll att spela i att ställa saker och ting till rätta.

Hur Gud uppmuntrar båda könen att lösa konflikter i relationer är olika, mannens metod är mer rättfram, medans kvinnans metod är mer kommunikativ

Om inte paret kan lösa problemet gemensamt, ska man utse en domare från hennes anhöriga och en domare från hans anhöriga, och deras roll är för att ställa paret som är i konflikt till rätta. Det blir lättare att se problemet mer objektivt då domarna inte är så känslomässigt involverade i konflikten, samt att den som blir orättvist behandlad får stöd (4:35).