SKA VI SÄGA S. A. W.?
Av: Tina Vikor

Ska man säga något särskilt när man nämner en profet?

Många lärda idag uppmanar muslimer att säga en viss fras på arabiska varje gång de nämner en profet vid namn. När man nämner Mohammed ska man tillägga ”sallallahu ’alaihi wa sallam” och när man nämner andra profeter som t.ex. Abraham ska man tillägga ”alaihi salam”, menar de. Tillägget efter Mohammeds namn brukar översättas till ”Guds frid och välsignelser vare med honom” och tillägget efter andra profeters namn brukar översättas till ”frid vare över honom”. Att yttra dessa tillägg påstås vara ett sätt att visa respekt för profeterna och att inte säga tilläggen ses av många som ett tecken på respektlöshet. I många kulturer i världen är det vanligt att man visar respekt genom att inte tilltala någon med deras förnamn, säga ”ni” istället för ”du” eller ha ett särskilt tillägg när man nämner dem, t.ex. ”Mr Brown” eller ”Dr Jones”. Men finns det något liknande påbud inom islam? Och hur uppmanar Gud oss i Koranen att tala om profeterna?

I den här artikeln visar jag först att Gud inte uppmanar oss att yttra några särskilda tillägg när vi nämner profeter. Sedan analyserar jag vers 33:56 i Koranen och två nyckelfraser som brukar användas som stöd för att troende ska yttra ett särskilt tillägg när de nämner profeten Mohammed. Jag avslutar artikeln med slutsatsen att Gud inte uppmanar oss att visa respekt för profeter genom obligatoriska tillägg.


Tillägg när man nämner profeter
Traditionen att säga något särskilt efter att vi nämner en profet har ingen grund i Koranen. Det finns inget påbud för det och inte heller förekommer det sådana tillägg efter att profeter nämns i Koranen. I Koranens kan vi tydligt läsa hur Gud uppmanar de troende att prata om profeterna:

[2:136] Säg: "Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham, Ismael, Isak, Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja."

Detta visar tydligt att vi inte behöver tillägga något för att visa respekt när vi nämner en profet. Hade det varit respektlöst att prata om profeterna utan att tillägga ”frid vare över dem” hade inte Gud uppmanat oss att göra det, för Gud är den visaste, den som vägleder till mognad och rättfärdigt beteende.


Tillägg när man nämner profeten Mohammed
Hur är det då med det särskilda tillägget när man nämner profeten Mohammed? Vers 33:56 i Koranen brukar åberopas för det obligatoriska tillägget ”Guds frid och välsignelser vare med honom”. Denna vers översätts olika bland sunnitiska översättare och nedan infogar jag Mohammed Knut Bernströms översättning och sedan Sahih Internationals översättning:

[33:56] Gud och Hans änglar välsignar Profeten; be Gud välsigna honom, ni troende, och hälsa honom med en vördnadsfull hälsning!

[33:56] Indeed, Allah confers blessing upon the Prophet, and His angels [ask Him to do so]. O you who have believed, ask [Allah to confer] blessing upon him and ask [Allah to grant him] peace.



I den här versen finns det två påbud till troende på arabiska som man menar uppmanar till det obligatoriska tillägget som jag kommer att titta närmare på:

- sallu alaihi (be Gud välsigna honom/ ask [Allah to confer] blessing upon him)

- sallimu tasliman (hälsa honom med en vördnadsfull hälsning/ ask [Allah to grant him] peace)

Sallu alaihi
I vers 33:56 står det att Gud och hans änglar ”yusalluna” över profeten och sedan uppmanas vi att göra samma sak, det vill säga ”sallu” över profeten. Även om det brukar översättas som att Gud ger välsignelse medan vi ska be om välsignelse, är det i själva verket exakt samma fras som används för både det Gud och hans änglar gör och det som vi uppmanas att göra, att ”salla” över Mohammed. Det är därmed orimligt att anta att frasen ”yusalluna alaihi”/”sallu alayhi” i vers 33:56 betyder att säga en tilläggsfras efter Mohammeds namn, eftersom det finns ingenting som tyder på att Gud och hans änglar gör det, och när Mohammed nämns i Koranen följs det inte av något tillägg:

[3:114] Muhammad är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud skall belöna dem som visar tacksamhet.


Dessutom används samma fras som förekommer i 33:56 tidigare i samma kapitel, i beskrivningen om att Gud och hans änglar ”yusalluna” över de troende:

[33:43] Det är Han och Hans änglar som välsignar er för att leda er ut ur mörkret till ljuset; och Hans barmhärtighet omsluter de troende.


Frasen som översätts till ”välsignar er” är ”yusalli alaikum” som är alltså samma fras som förekommer i vers 33:56.

Precis som de troende uppmanas att ”sallu” över profeten i vers 33:56, uppmanas profeten i en annan vers att ”salli” över de troende:


[9:103] Tag då emot något av dem som offergåva [Muhammad]; så renar du dem [från synd] och hjälper dem att växa [i rättfärdighet]. Och be för dem - dina böner ger dem trygghet och tröst; Gud hör allt, vet allt.


Den arabiska frasen som översätts till ”be för dem” i den här versen är ”salli alaihim”, alltså samma fras som förekommer i vers 33:56.

Dessa exempel visar klart och tydligt att frasen ”sallu alaihi” som förekommer i vers 33:56 inte är en uppmaning att säga en obligatorisk tillägg varje gång man nämner en viss person.

Sallimu tasliman
Frasen ”sallimu tasliman” som i Bernströms och Sahih International översättningarna återges som ”hälsa honom med en vördnadsfull hälsning” / ”ask [Allah to grant him] peace” brukar också användas som belägg för det obligatoriska tillägget ”Guds frid och välsignelser vare med honom” varje gång Mohammed nämns. Dock översätts frasen ”sallimu tasliman” helt annorlunda av Bernström när det förekommer i ett annat sammanhang i Koranen:

[4:65] Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig [Muhammad] som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.


Samma gäller Sahih International översättningen:

[4:65] But no, by your Lord, they will not [truly] believe until they make you, [O Muhammad], judge concerning that over which they dispute among themselves and then find within themselves no discomfort from what you have judged and submit in [full, willing] submission.


Frasen i 4:65 är detsamma som i 33:56 med den enda grammatiska skillnaden att verben i den ena versen är i dåtid medan i den andra är den en uppmaning. Även om samma arabiska ord kan ha olika betydelser beroende på sammanhang, är det orimligt att exakt samma fras skulle betyda två helt olika saker: ”hälsa med en vördnadsfull hälsning” i ett sammanhang och ”underkastar sig helt och fullt” i ett annat. Exakt hur frasen ”sallimu tasliman” bör översättas är ett annat studieämne som bör göras utifrån förekomsten av orden ”sallama” (i verser 2:233, 4:65, 8:43, 24:27, 24:61, 33:56) och ”tasliman” (i vers 4:65, 33:22, 33:56). Oavsett om man översätter frasen ”sallimu tasliman” i vers 33:56 till en vördnadsfull hälsning eller en bön om fred kan det inte användas som argument för att man ska uttala ett särskilt tillägg varje gång profeten Mohammed nämns.

Slutsatser
I den här artikeln undersökte jag om det finns grunder i Koranen för påståendet att muslimer måste yttra obligatoriska tillägg när de nämner profeter. I vers 33:56 i Koranen som brukar användas för att motivera tillägget för varje gång Mohammed nämns finns det inte någon grund för den här traditionen. I Koranen nämns profeter med sina förnamn och utan några obligatoriska tillägg och när Gud lär oss i Koranen hur vi ska prata om profeter är det på samma sätt. Min slutsats är därmed att Koranen inte påbjuder några obligatoriska tillägg för att visa respekt för profeter, och att om vi ska visa respekt för Gud och hans profeter bör vi istället fokusera på att följa skriften som Gud har ålagt oss.